Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Fänestad.

Hästmyror och narrkantareller

Hästmyror och narrkantareller, en naturkrönika i 8 bilder från
skogarna kring Fänestad, norr om Forsheda.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av oktober 2012.

Ett utmejslat hål i en död tall vid Fänestad, norr om Forsheda. Vem
har varit framme och jobbat här? Med största sannolikheten en
hackspett och då troligtvis en spillkråka. Varför allt detta arbete? Det
enkla svaret är föda, proteiner, i detta fall insekter.

När jag tittar in i hålet ser jag ett fullständigt virrvarr av olika lodräta
gångar och mellan dessa syns tunna väggar och en och annan stor
insekt, med andra ord hästmyror. Här finns, eller kanske snarare fanns,
mycket föda, näringsrik föda och lättåtkomlig föda för den stora
spillkråkan med sin stora ”mejsel” till näbb och långa tunga.

Hästmyror eller stockmyror, ”Camponotus”, är ett släkte i
stekelfamiljen myror. Denna familj har en världsvid utbredning som är
speciellt artrikt i tropikerna. I Sverige förekommer endast fyra arter
samt en införd art, men endast de tre största, stor hästmyra eller
herkulesmyra ”Camponotus herculaneus” och långbent hästmyra eller
jordhästmyra ”Camponotus ligniperda” samt ”Camponotus lateralis”
är utbredda och vanliga.

De bygger sina bon i murket trä, ovan eller under jord. Stor hästmyra
eller herkulesmyra kan även gnaga i färskt virke eller levande träd och
ibland vålla skadegörelse på till exempel boningshus.

Hästmyror finns överallt i vår svenska natur. Hästmyran lever i skogar
och andra trädbevuxna områden i större delen av Sverige. Den bygger
sina bon i trämaterial, i gamla träd och stubbar. I naturen är lämpliga
boplatser stubbar och stockar som ligger på marken och rot- och
stubbdelen av skadade och levande träd. Om du har stora myror som
promenerar omkring i huset så ska du se upp, det kan röra sig om
”Nordens termiter” nämligen hästmyror.

Ibland ser man hästmyror framme mitt på dagen men mest aktiva är de
emellertid under natten. Arbetarna är då på jakt efter föda och vatten,
som transporteras hem till boet. Hästmyror lever av döda och levande
insekter, växter, växtsafter och det söta sekret som bladlössen
avsöndrar, den så kallade honungsdaggen. Inomhus söker de gärna
upp socker och andra sötsaker såsom kakor, godis och öppnade
läskedrycksflaskor.

Myrorna på bilderna 3-5 tillhör förmodligen arten stor hästmyra eller
herkulesmyra, ”Camponotus herculaneus”.

Bilden visar arten narrkantarell eller falsk kantarell, på latin
”Hygrophoropsis aurantiaca”, och är en svampart i familjen
”Hygrophoropsidaceae”. Denna förväxlas ofta med den utsökta
matsvampen gul kantarell, ”Cantharellus cibarius”, dock är
narrkantarellen själv ingen matsvamp. Narrkantarellen har riktiga
skivor medan kantarellen har åsar eller ådror.

Narrkantarellens skivor är mycket tätare och mera rödaktiga än den
gula kantarellens åsar eller ådror. Falsk kantarell eller narrkantarell
har dessutom en mer tunnköttig hatt och en tydligare gräns mellan
skivorna och foten än vad kantarellen har.

Narrkantarellen är som redan sagts ingen matsvamp, dess giftighet är
dock osäker, men med anledning av dess släktskap med den giftiga
pluggskivlingen avråds folk från att äta den. Den innehåller toxiska
proteiner, som normalt spjälkas sönder under tillagning och av
människans magsaft, men dessa kan ändå leda till blodbesvär hos
personer med nedsatt magsaftutsöndring, trots ordentlig temperatur
vid tillagning.

Detta är den enda bild vi fick på den lilla vackra parasitstekeln i
släktet ”Ichneumon”, som ingår i familjen ”Ichneumonidae”. Kanske
är det arten ”Ichneumon suspiciosus”, vem vet, den saknar hur som
helst, ett svenskt namn. Steklar är mycket svåra och måste oftast
artbestämmas i stereolupp av specialister.

Dessa steklar parasiterar dock på vuxna larver av diverse nattfjärilar
och är aktiva ganska sent på hösten. Äggen sitter ofta diskret på de
vuxna larvernas puppor och ur puppan kläcks senare dessa steklar
istället för nattfjärilar.