Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Skillingaryds skjutfält.

I kanten av ljungheden

I kanten av ljungheden, en naturkrönika i 10 bilder från den stora
ljungheden på Skillingaryds skjutfält när vintern ännu inte släppt sitt
grepp.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i början av mars 2013.

Vackra vita vidder och vackra vita vyer men en isande nordvind möter
mig utmed General Sparres väg på Skillingaryds skjutfält.

Apropå ”Vita vidder” vilket är titeln på sången som den svenska
popgruppen Family Four sjöng då den vann den svenska
Melodifestivalen år 1971 och sålunda tävlade med i Eurovision Song
Contest samma år.

I Eurovision Song Contest hamnade sången på sjätteplats, delad med
Nederländernas bidrag. Claes Rosendahl dirigerade och Family Four
gjorde med ”Vita vidder” sitt första framträdande i Eurovision Song
Contest. Året efter, 1972, bidrog gruppen med sången ”Härliga
sommardag” som då kom på trettonde plats.

Melodin testades även på Svensktoppen, där den låg i fem veckor
under perioden 16 maj-13 juni 1971, och som bäst var den tvåa.

Apropå Generalen Sparre och Sparrevägen, vägen är döpt efter Ulf
Lars Carlsson Sparre. Han föddes den 10 februari år 1864 i Göteborg
och dog den 7 juli år 1947 och var svensk friherre och generallöjtnant.

Ulf Lars Carlsson Sparre var son till överdirektören Carl Henrik
Ulfsson Sparre, som levde mellan åren 1832 till 1873, och Emilie
Henrietta Antoinetta Rudolfina Cederström, som levde mellan åren
1832 till 1926.

Ulf Lars Carlsson Sparre var från år 1890 gift med Dagmar
Sandströmer.  Han var dessutom brorson till landshövdingen Knut
Sparre och kusin till generallöjtnanten Carl Sparre.

Ulf Lars Carlsson Sparre blev underlöjtnant vid Svea
artilleriregemente år 1882, var lärare vid krigshögskolan år 1900 samt
mellan åren 1902 till 1906. Han var artilleribefälhavare i Boden
mellan åren 1907 till 1910 samt överste och chef för Upplands
artilleriregemente från år 1913. Han var från år 1919 generalmajor,
generalfälttygmästare och inspektör för artilleriet.

Ulf Lars Carlsson Sparre blev generallöjtnant år 1926 och fick avsked
från armén år 1929. Han gjorde betydande insatser för höjandet av
skjutskickligheten inom artilleriet.

Den vackra utsikten ut över den stora ljungheden från General Sparres
väg i söder upp mot målområdena vid Spännebergen i norr.

Plötsligt kommer ett rådjur fram från granskogen i öster, djuret känner
min närvaro men vet inte var jag står.

Jag ser tydligt hur rågeten vädrar efter något det ännu inte sett med
sina ögon, och jag står blixt stilla.

Doften kommer tydligen från det håll där jag står men ännu är jag inte
upptäckt, min kamera klickar och detta ljud stör rågeten. Den hör nu
också något som det ännu inte sett och jag står så stilla jag bara kan
med den tunga kameran i fotoläge.

Nu ser hon mig men har ännu inte beslutat vad hon ska göra, någon
bråkdels sekund är allt bara stilla, bara klickljudet från kameran hörs,
men plötsligt…

…och blixtsnabbt tvärvänder rågeten, kastar sig baklänges åt höger,
slirar en aning med sina smala bakben, och är på väg bort, in i
granskogens trygga famn.

Detta blir sista bilden på rådjursgeten, tagen ögonblicket innan det
stora, väldiga hoppet och innan hon blir som uppslukad av skogens
gröna grenar.

I bakgrunden i toppen av en hög enebuske sitter grönfinken och
sjunger sin bräkande, kväkande, drillande och bubbliga ramsa som
påminner lite om kanariefågelns drillande, speciellt under flykten.

Grönfink, ”Carduelis chloris”, vilket betyder, ”gröngul steglits”.
Fågeln var enligt äldre uppgifter en ganska sällsynt fågel på 1700-talet
och även under en stor del av 1800-talet, men arten är en av de som
ökat mest under det senaste seklet och idag finns det uppskattningsvis
drygt 650 000 par i landet.

Vad som orsakat denna ökning är oklart, men vår ökade vintermatning
kan vara en av anledningarna. En del grönfinkar flyttar under
vinterhalvåret till Nordtyskland och i vissa fall ända ner till
Sydvästeuropa.