Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt svamparnas värld.

I svamparnas värld, del 10

I svamparnas värld, del 10, en naturkrönika i fem bilder om något som
ser ut som en utomjordisk livsform. Tänk vad arv och miljö kan forma
tillsammans över tid.
Text och foto Dan Damberg och Daniel Damberg på november
månads första dag 2010.

Det är höstlovet första dag, det är vecka 44, vädret är milt och mulet
med temperaturer upp emot tio grader då jag får se gullkröset växa
både på syrenen och på Sävstaholmsäppelträdet. Det var några år sedan
sist så kameran kom fram och förevigade något som med lite fantasi
såg ut som en främmande livsform från yttre rymden, inte helt olik
”blobben” i den gamla amerikanska ”kalkonfilmen” från märkesåret
1958 just med orginalnamnet ”The Blob”. Filmen regisserades av Irvin
S. Yeaworth Jr. och hade bland andra en ung Steve McQueen i en av
huvudrollerna och för den glada titelmelodin svarade den då okände
Burt Bacharach. Det svenska namnet på filmen var för övrigt ”Faran
från skyn” och den lockade besökare med den fantastiska meningen,
”An alien lifeform consumes everything in its path as it grows and
grows.”. Om Ni vill se den hemska ”kalkontrailern” om filmen gå då
in på följande adress, om Ni törs förstås,
http://www.youtube.com/watch?v=vyrKNwhRFi4&feature=related.

Gullkrös, ”Tremella mesenterica”, är en gelésvampsart i
basidiesvampsordningen ”Tremelláles”. Den bildar gula till
orangefärgade, 1–8 centimeter breda, gelatinösa, dynlika eller
oregelbundet veckade fruktkroppar. De unga, något mörkare
fruktkropparna bildar endast könlösa konidiesporer, medan de äldre,
något blekare också bildar basidiesporer, de äldsta bildar bara
basidiesporer. Sporer som bildas asexuellt benämns konidiesporer
medan basidiesporer bildas sexuellt i svampens sporbildande organ, de
så kallade basidierna.

Vid intorkning blir fruktkroppen skinnartad och mörkt orange. Arten är
allmän året om i hela Sverige och den växer på döda kvistar och grenar
av lövträd samt är parasit på andra svampar i den döda veden.

Krös är namn på vissa arter i släktena ”Craterocólla”, ”Exídia”,
”Myxárium” och ”Tremella” i gruppen gelésvampar. De har gelatinösa
till broskiga, dyn- eller bladlika, ibland rynkiga eller vårtiga
fruktkroppar i mycket varierande färg och storlek. Vissa arter har en
mer eller mindre skinnliknande, utbredd fruktkropp, som är helt tryckt
till underlaget.

Arterna lever parasitiskt eller saprofytiskt på ved och förekommer hela
året. Många är också, som redan nämnts, parasiter på mycel av andra
basidiesvampar inne i veden.

Gelésvampar är ett gemensamt namn för basidiesvampar som förs till
ordningarna ”Tremelláles”, ”Auriculariáles” och ”Dacrymycetáles”.
Deras fruktkroppar är i fuktigt tillstånd uppsvällda och geléartade,
flikiga eller veckade och av starkt växlande utseende, medan de i torrt
tillstånd är mer eller mindre hinnartade. De förekommer ofta på
murken och multnande ved, och många är parasiter på andra svampar.
Bland gelésvamparna finns arter som gelétagging, gullhorn, judasöra,
snurrkrös och vårtkrös samt krönikans gullkrös.

Svampar ingår i riket ”Fungi” och är organismer med totalt cirka
100 000 beskrivna arter, varav cirka 12 500 arter finns i Sverige.
Egentliga svampar består av enkla, grenade eller sammanvuxna
celltrådar, så kallade hyfer. Tillsammans bildar hyferna ett mycel, som
kan baka ihop sig till fruktkroppar. Ungefär 4 800 svenska arter
svampar har fruktkroppar större än 1 millimeter och kallas därför
storsvampar. Fruktkroppen är det som i dagligt tal kallas svamp, men
fruktkroppar utgör vanligen bara 1–2 % av svampindividens totala
vikt.

Svampar bryter ned organiska ämnen med hjälp av enzymer som
utsöndras från hyferna, och absorberar sedan näringen i löst form.
Många svampar lever på dött organiskt material och fungerar som
viktiga nedbrytare i naturen. En stor grupp utgör, i symbios med
grönalger och/eller cyanobakterier, den ena komponenten i lavar.
Många basidiesvampar har samliv med kärlväxter, på vilkas rotspetsar
de utvecklar mykorrhiza eller med ett annat namn svamprot. Ungefär
80 % av våra kärlväxter anses vara beroende av mykorrhiza med
svamp vilket inte nog kan beskriva svamparnas viktiga roll i naturen.

Skrivet av Dan Damberg