Vår krönikör har varit ute och lyssnat på nattskärra.

I väntan på nattskärran

I väntan på nattskärran, en naturkrönika i 4 bilder från en trolsk och tyst kväll i slutet av juni ute på tallmoarna då skärrorna spelar.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av juni 2013.

Tystnaden råder och skymningen sänker sig sakta mellan fur och gran, himlen brinner och jag befinner mig en bit nedåt Möllefors på den gamla   Malmstigen på Skillingaryds skjutfält och det är nattskärran jag är ute efter för nu är det tid för dess märkliga spel.

Nattskärra, ”Caprimulgus europaeus”, vilket betyder ”den europeiska getmjölkaren”. Dess läte är ett surrande och vaggande – ”errrrrrurrrrrrrrerrrrrr” beroende på åt vilket håll den håller sitt huvud. Under kvällar och nätter kan spelet pågå flera timmar i sträck.

Nattskärran häckar i gles tallskog och på hyggen precis som här men den bygger inget bo utan lägger äggen direkt på marken.

I bakgrunden sitter plötsligt en trädpiplärka och varnar med sitt typiska och långsamt upprepade ”sytt sytt sytt”, diskret, klart och genomträngande.

Nattskärrans vetenskapliga släktnamn ”Caprimulgus” betyder getmjölkare vilket avspeglar en gammal tro att nattskärror suger mjölken från getter, skadar deras juver och gör att de så småningom blir blinda. Enligt andra föreställningar förknippas dessutom nattskärror med onda makter och att de skulle vara döda människors själar.

I bakgrunden sitter fortfarande trädpiplärkan och varnar med sitt typiska och långsamt upprepade ”sytt sytt sytt”.

Lite överallt ser man vinterns och torrfrostens verkningar bland blåbärsriset, rödbruna och döda ris som vittnar om den senaste vargavintern.

Enligt en prognos från SLU, Statens Lantbruksuniversitet, ligger bärtätheten i år mycket över genomsnittet för den föregående tioårsperioden inom alla landsdelar utom hos oss i Götaland, där det ser sämre ut än normalt.

I Norrland och i Svealand pekar prognosen på 35–40 procent fler mogna blåbär, medan det i Götaland ser ut att bli något färre än genomsnittet för perioden 2003–2012.

Den sämre prognosen för Götaland kan åtminstone delvis förklaras med att blåbärsriset på många håll i den här landsänden har fått kraftiga vinterskador, så att blomningen inte blev så riklig.

Många har vittnat om att blåbärsriset har blivit brunt och dött i övre delen av riset, det vill säga i den del där blommorna normalt sitter och det kan man tydligt se på bilden. Detta tyder på att riset har blivit utsatt för extrem kyla som den normalt slipper när det finns ett tjockt snötäcke.

På många håll hos oss i Götaland hade den mesta snön smält bort då kylan satte in under senvintern, vilket nog är den mest troliga förklaringen till de omfattande skadorna men även under andra delar av den senaste vintern kan vädret ha varit ogynnsamt för blåbärriset.

Så började ändå till slut nattskärrans trolska och ändlösa surrande bland raka furor, brinnande solnedgång och ett sommarlikt tilltagande nattmörker ute på de vida tallmoar där älvor dansar, skogsrået lockar och där suset från den ljumma vinden talar.

Lyssna på nattskärrans spel.

Så här ser den vackra men extremt svårfotograferade nattskärran ut, därför
har jag lånat denna fria bild via Wikimedia Commons och fotografen är en
polack som heter Lelek. Tack för lånet, Lelek!