Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Häryds bruk.

Järnets lokala historia, del 2 – Häryds bruk
och masugn

Järnets lokala historia, del 2 – Häryds bruk och masugn, en natur- och
kulturkrönika i 13 bilder om några av traktens masugnar och
hammarsmedjor.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av september 2014.
Bilderna är klickbara.

Så här såg miljön vid Häryd bruk ut en gång och bruket var då ett av
tre järnbruk inom dagens Gnosjö kommuns gränser.

Nissafors bruk vid ån Nissan i kommunens nordvästliga del bildades
år 1725 och Marieholms bruk i den nordöstra delen bildades år 1836.

Bilden visar hur Häryds bruk en gång såg ut i sin glans dagar,
masugnen är den stora byggnaden i bildens mitt.

I Häryd nära sockengränsen mellan Gnosjö och Anderstorp fanns en
masugn från år 1780 och denna löd under Gyllenfors bruk i dagens
Gislaveds tätort, tidigare Andertorps socken.

Här smältes sjömalm från den intilliggande sjön Hären intill dess att
masugnen förstördes i en brand år 1819. På 1860-talet skapades en
egen bruksrörelse i Häryd och en ny masugn byggdes och
verksamheten utökades då också med järngjuteri och tråddrageri.

Bilden visar Häryds bruks masugn sedd från norr.

Masugnen blåstes för sista gången år 1902, men tråddrageri- och
gjuteriverksamheten fortsatte långt in på 1900-talet.

Idag kan man fortfarande se resterna efter den välbevarade inre delen
av masugnen och andra byggnader i Häryd. Bruket har tveklöst haft en
stor betydelse i Gnosjöbygdens industrialisering.

Masugnsruinen och resterna efter andra byggnader i Häryds bruk är
för övrigt skyddade fornminnen.

Bilden visar masugnen i Häryd sedd från väster.

Området kring Häryds Gård samt i anslutning till masugnsruinen är av
stort kulturhistoriskt intresse och redan på 1470- och 1480-talen
beboddes Håringe, som Häryd då kallades, av frälsemannen Jöns
Persson Ulvsax. Senare blev gården sätesgård för sonen Peder
Jönsson.

I mitten på 1700-talet anlade Gyllenfors Bruk i Anderstorp, och dess
dåvarande ägare av frälsehemmanet Häreryd, en masugn här för att
tillgodogöra sig sjömalmen i den intilliggande sjön Hären.

För att garantera att den tunga stenkonstruktionen ska hålla ihop finns
ett antal förankringsjärn som, för att inte kunna röra sig, fästes med
dessa vackra ”järnknutar”.

Bilden visar en av många vackra så kallade ”järnknutarna”, beslag,
som är likadana i utseende som vid Lomsjö masugn norr om Nyholm,
väster om Skillingaryd, förmodligen är det samma konstruktörer eller
arkitekter.

År 1761 sålde bruket vattenfallet Ängafallet till faktoristerna Sven
Hedenberg och Nils Johansson från Stackebo och dessa erhöll år 1766
ett privilegium att uppföra ett tråddrageri på platsen, vilket för övrigt
var det första vattendrivna tråddrageriet i Gnosjö och i Jönköpings län.
Även en vattenhammare togs i drift vid Ängafallet år 1777.

Bilden visar masugnen i Häryd samt i bakgrunden rester av gjuteriet.

Masugnen brann ner år 1817 och efter diverse ägarbyten köpte
Johannes Svensson från Rudö Häryds Bruk med underlydande
hemman år 1835.

Verksamheten på bruket drogs åter i gång och bruket köpte in
tråddrageriet vid Ängafallet och detta upprustades senare till det första
moderna tråddrageriet i trakten samt togs i bruk år 1898.

Bilden visar var järnet togs ut ur masugnen.

Den nerbrunna masugnen byggdes upp och togs åter i drift år 1864
och var sedan i bruk fram till år 1902 då den sista ”blåsningen” ägde
rum.

År 1916 fick bruket elektricitet från den egna turbinen och elen
användes bland annat till belysning av bruket och arbetarbostäderna.

Bilden visar var järnet togs ut ur masugnen.

Häryds bruk har sedan år 1836 varit i samma släkts ägo. Bruksägaren
Johannes Svensson dog år 1868 och hans arvingar fortsatte att driva
bruksrörelsen, först som sterbhus och sedan såsom ett aktiebolag.

Bilden visar Härydsån som gav kraften att driva bruket men ån och
dammen uppströms var också ett mycket bra fiskevatten bland annat
för braxen. Här tog jag, för övrigt, i min ungdom en braxen på nära ett
kilo, den var en så kallad bjässe tyckte jag då.

Men svenskt sportfiskerekord för braxen, satt den 2 maj 2014, är på
hela 7,96 kilo och är från Rögle Dammar i Skåne, och helt plötsligt
krympte min braxen från slutet av 1960-talet.

Malmupptagningen i Hären utfördes på malmflottar för att man skulle
kunna ta upp malm även på sommaren och i sjön Hären arbetade man
på två flottar. I flottens trädäck fanns två hål, ett i varje ände av
flotten, där två personer, ofta far och son, arbetade vid var sitt hål.

Se hur sjömalmsupptagningen gick till under vintern på en sjö i Kärda,
väster om Värnamo, för länge sedan på adressen,
http://www.youtube.com/watch?v=7-8_9fcG320

Bilden visar smedjan, sedd från väster, vari vattenhjulet med en
diameter på hela 6 meter finns.

Med hjälp av en så kallad dragraka drog man ihop
järnmalmsklumparna på sjöbotten och hissade dessa upp på flotten
med en sälling.

Först fick man föra ner dragrakan i vattnet och med den drog man
ihop malmen som fanns på sjöbottnen. När all malm var ihopdragen
till en hög på bottnen satte man ner sällingen och kastrakan och med
kastrakan ”kastades” malmen in i sällningen som sedan drogs upp på
flotten och tömdes.

Bilden visar smedjan, sedd från öster, vari vattenhjulet med en
diameter på hela 6 meter finns.

På vintern gjorde malmupptagarna runda hål i isen där de uppskattade
att malm fanns och på Härens is låg efterhand många malmhögar som
efterhand hämtades och kördes till bruket för att smältas ner till järn.

Malmupptagarna bodde i regel hela veckan på sin flotte där fanns en
hytt med sovplatser.

Bilden visar änden till den kraftfulla tallstocken som bildar navet till
det stora vattenhjulet med en diameter på hela 6 meter.

Notera det mönster som förstärkningskilarnas ändar bildar i
tallstammens ände, dessa är av ek och ”förborrades” av metallkilar
som slogs in och sedan åter drogs ut allt för att det skulle gå lättare att
driva in ekkilarna.

Längden på dessa kilar låg mellan 30-40 centimeter och allt hålls
sedan på plats av kraftiga järnringar.

I de flera meter djupa hålor som då bildades i den annars relativt
grunda sjön Hären fiskade vi unga grabbar på 1960- och 1970-talet de
stora abborrarna och gäddorna. Om jag inte missminner mig så hade
till och med sjön Hären under en kort tid i början av 1970-talet
svenskt sportfiskerekord för abborre.

Bilden visar navet till det stora vattenhjulet med en diameter på hela 6
meter, tyvärr är det trasigt.

Hären är för övrigt en mycket artrik sjö med arter som mört och
abborre, gers, gös, benlöja, braxen gädda, lake, ål och sutare,
dessutom har flera karpfiskhybrider fångats. Det finns även
signalkräfta i sjön.

Bilden visar navet till det stora vattenhjulet med en diameter på hela 6
meter, tyvärr är det trasigt.