Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Liljeholmskanalen.

Liljeholmskanalen och vintergästerna

Liljeholmskanalen och vintergästerna, en naturkrönika i 11 bilder om
traktens mest välgödda änder samt om en liten rar smådopping i
vinterdräkt.
Text och foto via en mobiltelefon, Dan Damberg, Skillingaryd i januari
2011.

Naturreservatet Rocksjön i söder är starkt påverkad till det bättre
genom att näringsfattigt vättervatten kontinuerligt pumpas in i sjön via
Liljeholmskanalen med en vattenföring på i genomsnitt 1,5 kubikmeter
per sekund. Här i Liljeholmskanalen finns det alltid öppet vatten och
Vätterstädernas invånare matar regelbundet kanalens änder och andra
fåglar.

Vid vårt besök vid Liljeholmskanalen fanns det tusentals med
gräsänder som förmodligen var traktens mest välgödda änder. De
matas konstant med bröd och annat gott för en fågel vilket gör dem
totalt orädda och mer eller mindre tama. De båda fiskmåsarna till
höger i bildens mitt är unga fiskmåsar i andra vinterdräkt.

Här fanns naturligtvis inte bara gräsänder utan också fiskmåsar samt
kajor och dessa var heller inte nödbedda när det gällde att äta det som
bjöds. Fiskmåsen i mitten av bilden är en ungfågel i första vinterdräkt.

Gräsänderna var så närgångna och orädda att de till och med nafsade i
byxbenen och på skosnörena i sin iver att få mat.

Gräsand, ”Anas platyrhynchos”, är en fågel som tillhör gruppen
simänder och som finns i gamla och nya världens norra delar. Den
brukar delas upp i tre underarter;

”Anas platyrhynchos platyrhynchos”,  är nominatformen vilken
merparten av världens gräsänder tillhör.

”Anas platyrhynchos conboschas”, häckar på Grönland och
klassificerades av C. L. Brehm först år 1831.

”Anas platyrhynchos diazi”, häckar mellan de sydligaste delarna av
Nordamerika, såsom Arizona, New Mexico och Texas till Puebla i
centrala Mexiko. Den klassificerades av Ridgway först år 1886.

Vissa taxonomer delar också in gräsanden i en fjärde underart;

”Anas platyrhynchos maculosa”, som häckar längs med Gulfkusten i
södra USA, från Texas till södra Florida. Den klassificerades av
Sennett först år 1889.

Brödet tog snart slut med dessa glupska fåglar i närheten och de slogs
om maten som om varje smula vore den sista. När mitt bröd var slut
tappade de omedelbart intresset för mig och gick till någon annan som
hade mer mat, och någon annan som hade mer mat fanns det gott om.

Det var inte bara gräsänder i Liljeholmskanalen, även om dessa var i
en förkrossande majoritet, utan en och annan sothöna gick också att få
se. Sothönan, ”Fulica atra”, tillhör familjen rallar och i Sverige är den
vanlig vid vattendrag i de södra och mellersta delarna av landet,
enstaka exemplar har även påträffats häckande i Norrland. Merparten
av den svenska populationen av sothöns är flyttfåglar, men drar sig då
ofta bara undan isen och övervintrar längre söderut i hamnar, medan
andra flyttar till Västeuropa.

Gräsänder kan bli mycket gamla och 2001 återfann man en individ på
Schäferiängarna vid Ottenby fågelstation som ringmärkts vid
andfänget där redan 1975, det vill säga mer än 25 år tidigare. På grund
av den stora olikheten i fjäderdräkt mellan könen så klassificerade Carl
von Linné till en början gräsandshanen och gräsandshonan som två
olika arter.

Gräsanden och myskanden, ”Cairina moschata”, anses för övrigt vara
förfäder till alla domesticerade, förtamade ankor.

På bilden ser Ni en något udda färgad gräsandshona i en ljus ockrabrun
nyans.

Ytterligare en art av andfågel som tillhör underfamiljen ”Merginae”
och som vi fick se i kanalen denna lördagseftermiddag var denna
vackra kniphane, ”Bucephala clangula”.

Som ni nog förstår var det inga problem att komma fåglarna riktigt
nära och då jag bara hade med mig min mobiltelefonkamera så var
detta också en förutsättning för att fotografera dem, men
Liljeholmskanalens raritet denna vinter var inte lika lätt att komma
nära. Smådoppingen på bilden var stört omöjligt att komma närmre än
så här och för den skull har jag lånat en bättre bild på denna lilla
dopping som jag visar på nästa bild.

Smådoppingen, ”Tachybaptus ruficollis”, är med sin längd på mellan
23-29 centimeter den minsta doppingen i Europa och kanalfågeln på
bilden är nog definitivt den mest fotograferade fågeln i
Jönköpingstrakten denna vinter.

För att Ni riktigt ska få se hur smådoppingen ser ut visar jag här en
mycket bra bild på en smådopping i vinterdräkt, liknande den fågeln
som fortfarande ligger kvar i Liljeholmskanalen. Bilden är tagen av Andreas
Trepte och lånad via Wikimedia Commons. Ett stort tack till Andreas
och Wikimedia Commons!

Smådoppingen häckar normalt i slättsjöar och dammar med mycket
vegetation i nästan hela Gamla världen och i Sverige norrut till
Uppland. En vinter för ett par år sedan hittade jag en smådopping
fiskandes i Lagan alldeles invid kraftstationen vid Fågelforsdammen i
Skillingaryd men till skillnad från fågeln i Liljeholmskanalen låg den
bara kvar under några timmar.

Skrivet av Dan Damberg