I tre avsnitt berättar Mimmi Carlsson, 22, som bor lite söder om Forsheda, om några fantastiska månader i Sydafrika, USA och Brasilien. Totalt visar hon också över 50 fina bilder.

Del 3.

Jag återvände till kära Kapstaden i mars till en familj som tog emot mig med stora armar. Efter två månader utan att kitesurfa var jag nu riktigt taggad och spenderade en månad med massvis med kite, surf, wake och vanlig träning. Men när maj månad nästan var över var kitesäsongen över och alla turister försvann, vilket gjorde staden väldigt öde. Jag började leta efter nya destinationer att åka till och fick genom en kontakt ett jobb som kiteinstruktör i San Francisco. Inom fem dagar att jag fått jobbet stod jag på SF flygplats.

Jag kom till att bo inne i surf/kite-butiken inne på en madrass på chefens kontor. Där bodde jag fint, i hela tre månader. Femstjärnigt för mig!

Under dessa månader utvecklade jag min engelska enormt mycket, jag utvecklades som kiteinstruktör och jag hade många egna kite- och waketimmar. Men jag som naturmänniska stortrivdes inte i San Francisco, men jag ser tiden jag hade där som en mycket god lärdom. Jag kände mig inte färdig med mitt resande, jag hade fått mersmak på kite-bummar-livet. Jag fixade då ett jobb i Brasilien genom min goda vän Google.

”Yes”, det var ren glädje när jag kom fram till min nya arbetsplats i Brasilien. Detta var precis vad jag har letat efter i ”hela mitt kite-liv”, ett ställe mitt ute i ingenstans där det blåser dygnet runt varenda dag året om, en kitares paradis!! Orsaken till det är att platsen ligger 3 grader syd om ekvatorn där det uppstår något som heter passadvind.

Min huvudsakliga uppgift här var att ta hand om de turister som ville lära sig att kitesurfa och på kvällstid blanda drinkar till de boende gästerna på hotellet där jag jobbade. Förutom att jag då blivit ännu bättre kiteinstruktör, bartender och kitare så lärde jag mig väldigt mycket om mig själv.

Jag har i hela mitt liv haft mycket tur och jag har först nu reflekterat på varför. Hur det kommer sig är att under tiden här i detta paradis så föll väldigt mycket otur på mig och jag började då reflektera och träffade en underbar människa som kom att få mig att inse hur jag levt i hela mitt liv utan att veta om det.

Det finns inte många saker som kan påverka mig negativt, jag har inga aggressiva knappar man kan trycka på för att få mig arg. Jag ser saker och ting som en skola där istället för att reagera negativt till negativa händelser, tar lärdom av vad som hänt och varför.

Min arbetsgivare i Brasilien var väldigt negativ och speciell.  Jag kunde i början läsa av och ta in hur han fungerade och på så sätt lät jag det inte påverka mig. Han försökte köra med mig som en slav och försökte få mig att känna dåligt samvete över olika saker. Han lyckades aldrig. Det enda han kom till att påverka mig var mitt inre lugn. Jag började bli irriterad på mina elever, när något oförutsägbart inträffade hade jag inte längre något tålamod kvar, jag var helt slut. All min energi gick till att vara irriterad och det var först nu saker och ting började gå dåligt för mig. Jag har aldrig råkat ut för sådan otur tidigare. De knappar som man tidigare aldrig kunnat trycka på inom mig var nu aktiva dygnet runt.

Folk som såg hur jag blev behandlad av min arbetsgivare ifrågasatte mig ofta hur det kommer sig att jag inte drog därifrån. Jag hatar att ge upp och har jag hamnat på något ställe så har jag hamnat där av en anledning. Jag har tagit mycket skit men i slutändan så är det ändå jag som fått lärdom och växt som person.

Idag är jag hemma i Sverige igen. När jag åkte för ett år sedan hade jag inte en aning om vad jag skulle få vara med om eller hamna för någon stans. Väl hemma så har jag insett att mitt resande har blivit min livsstil. Jag lever efter vad jag vill göra, inte vad jag ”ska” eller ”måste” göra.