Om fylla, fest och ångest och livet som medberoende och anhörig till en alkoholist, berättade författaren Katarine Janouch om under en fullsatt föreläsning idag.

Det har tagit flera år innan NBV och IOGT-NTO-föreningen lyckades få Katarine Janouch att komma till Värnamo och prata om sin bok Anhörig, hennes i särklass mest sålda bok. Men idag blev det äntligen verklighet när de båda nykterhetsförbunden tillsammans med Värnamo Folkhögskola fyllde aulan med åhörare. 

- Tyvärr håller missbrukare på därför anhöriga stöder deras missbruk genom att ge dem pengar eller bostad, eller på annat sätt inte låta dem klara sig själva, var en av Katarina Janouch lärdomar från tiden som anhörig till en alkoholist och kokainmissbrukare.

Och Katarine Janouch berättade med inlevelse om åren under nittiotalet, när hon inte bara hade fullt sjå som småbarnsmamma, utan också hur hon under samma tid på ett nästan lite lömsk sätt drogs med in i en smygande alkoholismtillvaro. Ett liv där en härva av lögner, försvar, ursäkter och alla övriga fula ingredienser som ingår i spelet kring ett missbruk var vardagsmat. Och hur alla dessa smålögner med en snöbollseffekt växte sig större och större tills den dag bubblan sprack.

− Mitt i Svenssonvardagen kom det där uppvaknandet om att det faktiskt var så illa att min man är alkoholist, och det hade bara blivit ännu mer bedrövligt sen han övergått från vanlig alkoholist till kokainmissbrukare och därmed också blivit helt personlighetsförvandlad, berättade Katarine.

Det var också samma dag som hon såg sin egen situation som anhörig, när hon mitt i amningen av parets fjärde barn, sittande i vardagsrummet kunde ta in den fula verkligheten som egentligen pågått länge, men just denna dag infann sig den smärtsamma sanningen i form av två poliser som kallats till platsen för att ingripa mot ett våldsamt bråk.

Det var också här vändpunkten kom och hon bad om hjälp. Nu kopplades hela de sociala maskineriet in med alkoholterapeuter och andra hjälpare och Katarine insåg att nu gick det inte längre att fortsätta som om allting var bara bra när det i själva verket var kaos på alla fronter.

− Till slut gick det inte längre, hans personlighetsförändring blev till en fara för mig och barnen och jag var tvungen att bryta medberoendet genom att släppa taget om min man. Han klarade sig ju tack vare mig som kunde täcka upp för honom.

Det blev en kaotisk tid efter att Katarine bestämt sig för att slänga ut Robert som hennes man heter, men nu fick han själv ta konsekvenserna av sitt missbruk.

− Tyvärr håller missbrukare på därför att de har anhöriga som stöder deras missbruk i form av att man ger dem pengar, fixar med bostad och mycket annat, sa Katarine vidare.

Åtta månader kämpade hennes man Robert på med behandlingshem och inom öppenvården. I dag är han nykter sedan tio år tillbaka och jobbar själv som drogterapeut.

− Robert hade mycket att kämpa för i och med våra barn och vi kämpade på båda två, och får göra så än idag, säger Katarine.

Många passade på efter föreläsningen att träffa Katarine Janouch och samtidigt få ett signerat exemplar av hennes genom tiderna mest sålda bok, Anhörig.

Det tog Katarine Janouch flera år efter all turbolens, innan hon kunde skriva boken, Anhörig. Men när den sen kom ut år 2004 var den ensam i sitt slag om den ingående och smärtsamma beskrivningen av livet som anhörig till en missbrukare. Berättelsen fyllde defintivt också ett stort hål hos alla dem som kände igen sig i Katarine och hennes mans historia och många fann tröst i att inte vara ensam om den misärr missbrukare och anhöriga hamnar i när allt är som värst. Och framför allt att det går att hitta vägar tillbaka, om än krokiga. 

Katarine Janouch berättade avslutningsvis att hon fortfarande tycker det är en viktig uppgift för henne att berätta om boken och om den tiden hon och hennes man genomlevde. Men också att många, många söker kontakt med henne om just dessa frågor. Idag lever både hon och hennes man ett helnyktert liv utan vare sig tobak, alkohol eller andra droger. Däremot har de gått in i tiden när deras barn, numera ungdomar är på väg in i den  gränsöverskridande tiden som tonårstiden kan vara.

− Vi vuxna kan bara föregå med gott exempel och prata med våra ungdomar, berätta vad vi tycker och framför allt inte ha en mer eller mindre tillåtande attityd till sprit eller öl. Men det är inte alltid lätt i vårt alkoholförhärligande samhälle att få nykterheten att bli cool.

Skrivet av Susanne Prien