Vår natur och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Skillingaryds skjutfält.

Sol, vindstilla och kyla

Sol, vindstilla och kyla, en natur och kulturkrönika i 10 bilder från
Skillingaryds skjutfält vid en tid när vi trodde att solen lämnat oss för
gott.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, juldagens morgon anno
2014.

Det var äntligen dags för lite sol och kyla, ett tillstånd som man nästan
glömt bort så här långt denna vinter, till och med vinden hade mojnat
och morgonen var härlig.

Isen håller så sakta på att lägga sig invid land i södra delen av
Fågelforsdammen där bilden är tagen.

Under ett antal veckor har den här ensamma sångsvanen legat i mitten
av Fågelforsdammens södra del och jag har ofta undrat varför, men en
dag var den bara borta, och jag vet inte vart.

Norra Strandvägen i motljus. Trots den enorma hastighet som ljuset har,
det vill säga 300 000 kilometer per sekund, är allt ljus vi ser från solen
drygt åtta minuter gammalt, så långt bort är vår egen stjärna.

Astronomisk enhet, förkortas AU, ua eller au, på svenska ibland även
AE, är ett längdmått som tidigare definierades som avståndet mellan
jorden och solen.

Under ett möte med Internationella astronomiska unionen, IAU, i
augusti år 2012 preciserades det till exakt 149 597 870 700 meter,
cirka 149,598 miljarder meter, avrundat till cirka 150 miljoner
kilometer.

Ett ljusår är alltså cirka 63 241 AU och ljuset färdas en AU på cirka
499 sekunder, det vill säga, 8.32 minuter.

Bilden är tagen i norra delen av västra delen av den stora, unika och
vackra ljungheden på Skillingaryds skjutfält.

Att solen står lågt över horisonten så här års kan man tydligt se på de
långa slagskuggorna från vegetationen, vilket också innebär mycket
korta dagar.

Bilden är tagen i norra delen av ljungheden i ett vackert solljus från en
klarblå himmel. Himlen är blå eftersom blått ljus har kortare våglängd
och sprids mest i atmosfären.

Solens vita ljus är egentligen en blandning av regnbågens alla färger
och av det synliga ljuset har blått den kortaste våglängden på cirka
400 nanometer och rött den längsta våglängden på cirka 700
nanometer.

Det innebär att när ljuset passerar genom jordens atmosfär sprids det
blå ljuset mest och reflekteras i partiklarna i atmosfären som därmed
ser blå ut.

På kvällen däremot står solen lågt och ljuset går snett ner genom
atmosfären. Det blir då en längre sträcka för ljuset och fler färger
hinner spridas. Kvar blir det långvågiga röda ljuset som når marken
och vår kvällshimmel ser röd ut.

Bilden är tagen mot sydost i norra delen av ljungheden på
Skillingaryds skjutfält.

På en gammal stubbe från en tall, mitt ute på ljungheden växte det
rikligt med arten pinnlav, ”Cladonia floerkeana”, med sina vackert
röda fruktkroppar eller apothecier.

Pinnlaven är en lavart som först beskrevs av Elias Fries, men fick sitt
nu gällande namn av den tyske botanisten och lavspecialisten Heinrich
Gustav Flörke, som levde mellan åren 1764-1835.

Pinnlaven ingår i släktet ”Cladonia” och i familjen ”Cladoniaceae”.

På återseende!