Klass 2AB vid Fågelforsskolan har varit ute och räknat backsippor.

Utedag med backsipperäkning 

Utedag med backsipperäkning för klass 2AB vid Fågelforsskolan i
Skillingaryd under sakkunnig ledning av lärarna Lena Levin och
Anette Blomén, en naturkrönika i 5 bilder om hur roligt det är i
naturen och vad man kan lära sig bland annat inom ämnet matematik.

Text och foto Anette Blomén och Dan Damberg, Skillingaryd den 27
april 2015 då våren kanske är som vackrast. Bilderna är som vanligt
klickbara.

Det finns en liten och mycket vacker ängs- och hagmark alldeles söder
om hundklubben Attila vid Fåglabäck, alldeles väster om Skillingaryd
som är alldeles blåviolett av blommande backsippor under slutet av
april och början av maj.

Man kan ett gott backsippeår räkna hundratals blommor och knappt
sätta ner foten utan att trampa på dem, precis så är det i år 2015.

Denna lilla, i kvadratmeter räknat, oansenliga yta hoppas jag även i
fortsättningen kan få vara Skillingaryds stora och tätortsnära
backsippeäng, möjligtvis i konkurrens med backsippeängen vid
militärtorpet Lillemo söder om flygfältet i Västra lägret där det också
blommar stora mängder med backsippor.

Ett önskemål är dock Attilaängen fagas och rensas från gammalt
fjolårsgräs annars kommer snart backsipporna att kvävas av den allt
tätare grässvålen. Därmed kommer de små blåvioletta solarna i gräset
att slockna och Skillingaryds samhälle att bli en vårattraktion fattigare.

Denna soliga och härliga aprildag med sydvästvindar då klass 2AB
vid Fågelforsskolan med sina lärare Anette Blomén och Lena Levin
gjorde sitt besök på platsen hade hundratals backsippor kommit fram i
full blomning och marken var alldeles blåviolett.

Var rädd om Fåglabäck denna härliga och tätortsnära plats som är som
gjord för eleverna vid Fågelforsskolan och deras möten med naturen.

Den lilla backsippan, ”Pulsatilla vulgaris”, är en hårig, flerårig ört
med finflikade rosettblad som inte är fullt utvecklade förrän efter
blomningen.

Backsippa blommar redan i april med blommor som är stora, först
upprätta men senare lutande, till färgen är de mer eller mindre
blåvioletta, mer sällan vita.

Backsippans frukter är håriga liksom det långa kvarsittande stiftet och
när de är mogna bildar en stor, lite spretig och hårig boll.

Backsippan förekommer sparsamt i sydöstra delarna av landet upp till
Uppland och den växer vanligen på torra backar, precis som här i
Fåglabäck.

Artnamnet ”vulgaris” kommer av latinets ”vulgus” för ”hop,
allmänhet” och betyder ”vanlig” vilket absolut inte stämmer längre,
tyvärr.

Det äldre svenska namnet på backsippa, gökskälla, har också använts
på arten mosippa, ”Pulsatilla vernalis”, som dock är än mer ovanlig
och bara finns på ett par ställen i Vaggeryds kommun.

När jag var barn så sa ”de gamle” oxöron om backsippan.

Alla ”sippor”, förutom fjällsippan, ”Dryas octopetala”, som tillhör
familjen rosväxter, ”Rosaceae”, fördes ibland samman i släktet
”Anemone”, men numera delas de oftast upp på de tre släktena
backsippor, ”Pulsatilla”, sippor, ”Anemone” och blåsippor,
”Hepatica”, och dessa arter sippor tillhör familjen ”Ranunculaceae”,
på svenska, ”Ranunkelväxter”.

Nyare forskning stöder dock att blåsippssläktet, ”Hepatica”, och
backsippssläktet, ”Pulsatilla”, skall inkluderas bland de egentliga
sipporna i släktet ”Anemone”.

Backsippans släktnamn ”Pulsatilla” kommer för övrigt av latinets
”pulsare” för ”slå, stöta” vilket kanske syftar på blommornas klocklika
form.

Backsippans släkte ”Pulsatilla” har totalt 30 arter men i Sverige
förekommer bara fyra arter, backsippa, fältsippa, mosippa och
nipsippa.