Josephine Svanberg från Skillingaryd berättar om ett stort äventyr för Skillingaryds IS P00 i fotboll som är på Dana Cup i Danmark.
Vad kul att ni ville läsa just det här. De små uppdateringar vi kommer lämna skrivs varje kväll på en mobiltelefon. Författarna kommer förmodligen vara väldigt trötta och skulle helst vilja låta John Blund göra dem sällskap på de lite obekväma luftmadrasserna i klass- och kontorsrum på Hirtshals Skole i Danmark. Men så finns ju ni där; alla föräldrar, släktingar och vänner. Ni som sitter och ivrigt väntar på att få läsa om hur vi har det.
Men så kanske just du sitter där nu, du som inte har en aning om vad vi är för filurer och vad sjutton vi gör i Danmark. Självklart är du välkommen att läsa ändå! Jag skall berätta för dig vilka vi är.
Jag som skriver heter Josephine, född och uppvuxen i Skillingaryd. Nog om mig, för de viktigaste personer under denna vecka är 15 killar i åldrarna 12-16 år, och en tjej på 14 år. Alla har de någonting gemensamt; de spelar fotboll i Skillingaryds IS. För exakt två år sedan var pojkarna i P-00 iväg på Bullerby Cup i Vimmerby. Svettdropparna på fotbollsplan blandades med många skratt, kortspel, disco och diverse utflykter. Det var bland det roligaste laget gjort tillsammans. Väl hemma började drömmarna gro om att återigen åka iväg för att spela Cup tillsammans, och planeringen och arbetet för att komma iväg till Dana Cup sattes snabbt igång. Spelarna har sålt grejer, hembakat på marknaden, tvättat däck, delat ut reklam, inventerat på ICA och mycket mer därtill. Även Skillingaryds IS har bidragit med en stor summa pengar för att killarnas dröm skulle kunna bli verklighet.
Och nu ligger jag här, på en luftmadrass i Danmark, medan spelarna är ute och roar sig på skolgården. Vi började dagen med samling på Movalla kl. 07:30 för avfärd mot Göteborg kl. 07:45. All packning stuvades in i två bilar och spelarna i fem andra bilar. Fantastiska föräldrar ställde upp och körde dem hela vägen till Göteborg där de sedan klev ombord på färjan. Till spelarnas lycka hade vi bokat buffé. Alla åt tills maten höll på att spruta ut ur öronen – och då var det dags för dessertbuffén! Resten av resan spenderades på soldäck samt i shopen.
När vi kommit i land åkte jag i förväg till skolan där vi blivit tilldelade boende. Jag checkade in laget och ordnade med extra rum till oss kvinnor/tjejer. Ett stort klassrum för killarna och ett mysigt arbetsrum till oss andra tre. När spelarna kom fram med bussen var det bara för dem att bära in sin packning och bädda sina sovplatser.
Därefter tog vi bussen in till Hjørring. Under cupveckan går extra bussar endast för cup-deltagare. Vår linje, nummer 8, stannar precis utanför skolan och tar oss hela vägen fram till cup-centret. Men man får vara i tid till bussen, för det är många lag som vill med och man får inte vara rädd för att trängas. Väl framme i Hjørring registrerade vi laget och begav oss därefter till det gigantiska tältet där vi med blå deltagarband äter lunch och middag. Ris och kalkon i sötsur sås stod på menyn i eftermiddag. Under middagen insåg vi alla, både ledare och spelare, hur trötta och varma vi var. Spelarna beslutade därför att vi hoppar över invigningsceremonin och spenderar kvällen på stranden istället. Vi tog bussen tillbaka för att snabbt byta om och sedan promenera ner den korta biten till stranden. Bad, bollkastning och hopp i sanddynerna i solnedgången. Kan livet bli bättre?
Och nu ligger jag alltså här; lyssnar på skratten från pojkarnas rum på andra sidan korridoren. Det skulle vara tyst i byggnaden för 15 minuter sedan, men vem kan väl säga stopp och belägg när skratten från alla sovsalar näst intill får golvet att skaka? Inte jag i alla fall..
I morgon (läs idag tisdag) skall vi stiga upp vid 06:30. Två matcher väntar, samt lagfotogragering. Hoppas ni är lika spända som vi!